Nu får det fan vara nog!

Snart når jag botten det är inte långt kvar. Hur mycket ska en människa orka egentligen.

 I mitt förra inlägg skrev jag om kronisk trötthet och hur det drabbar mig och nu har det bara blivit för mycket.  Jag var på en arbetsintervju som mötesbokare på ett callcenter och fick jobbet, det var det bästa som hänt mig på många år då jag varit arbetssökande i 5 år!

Jag hade tappat hoppet om allt som hade med arbete att göra och så äntligen så skulle jag få börja jobba. Lyckan sprudlade i hela kroppen och jag var så himla glad.

 Jag började för två veckor sedan. Första veckan gick jättebra och fixade jobbet utan att min sjukdom hindrade mig. Vecka nr 2, denna vecka alltså blev en helvändning.

Måndagen vaknade jag på ett glatt humör och pigg, precis som veckan innan och kände att detta blir en bra vecka och dagen gick bra. Nästa dag kände jag mig lite små konstig i kroppen och huvudet men tänkte att det var ovanan att jobba och gå upp så tidigt som gjorde det, så jag cyklade iväg till jobbet som vanligt. Efter ca en timmes arbete började jag må illa och kände mig yr och hade ont i magen. Gick till toan och fick upp magsyra och tänkte nej fan inte magkatarr inte nu!

Det hettade i hela ansiktet och jag började känna mig jättesjuk och hängig.

Jag åkte hem för dagen och var hemma i 2 dagar och vilade.

Tredje dagen kände jag mig lite bättre och beslöt mig för att åka till jobbet och försöka göra mitt bästa.  Jag hann jobba i ca 30 min innan symptomen kickade igång igen.

Så fort jag tittade in i dataskärmen blev jag yrslig, tappa fokus i blicken och det kändes som tusen nålar i hela ansiktet och tänkte jag svimmar vilken sekund som helst, snart svartnar det.

Började koka i kroppen och skaka utav bara helvete i hela kroppen, jag blev livrädd.

 Hur som helst så ringde jag iaf min läkare och fick komma in samma dag, och det blev att gå hem från jobbet IGEN för andra gången denna vecka.

Känns förjävligt när det är andra veckan på ett nytt jobb och ska försöka prestera liksom.

  Hos läkaren visade sig att jag har anemi (blodsbrist), och för högt bloddtryck och därav min extrema trötthet, fuck säger jag bara....

I många många år har mina blodvärden varit instabila men aldrig påverkat mitt liv så mycket som nu, och blodtrycket vafan är det med det då?!

Jag har alltid haft ett blodtryck som är perfekt men nu de senaste 3-4 ggr jag tagit det så har det varit för högt, så nu måste det följas upp också.

Orsaken till detta då?

Jag och läkaren tror att mycket beror på att jag har haft mens ca 2 ggr i månaden vardera 7 dagar långa och blödningar mellan mens perioderna på det, dvs att jag är blödningsfri endast ett par dagar i månaden och har haft så i flera månader, jag förlorar för mycket blod helt enkelt och då är det inte så konstigt att man mår som man gör!

Vad är det som händer med en undrar jag?

Jag ska nu äta järntabletter 2 gånger om dagen  i ca 1 ½ månad och sedan ta nya blodprover, och när jag mår lite bättre så ska blodtrycket kollas upp igen.

  Risken finns ju också att järntabletterna inte gör tillräckligt med verkan eftersom all järn jag får i mig kommer ut med blödningarna igen och det blir bara en ond cirkel av allt.

Kan ni förstå att jag är smått less på att vara kvinna nu alltså.


RSS 2.0