You think you know me? You don't! Part 1

2013 var ett lärorikt och spännande år.
I ett års tid gick jag i terapi för min psykiska ohälsa. Innan terapin led jag av PTSD (posttraumatisk stress syndrom), uttmattningsyndrom,stress, depression, ångest och sömnbrist i många år.
Terapin hjälpte mig med min självkänsla och "botade" min depression och ångest men många andra psykiska faktorer hänger kvar vilket läkarna tror nu håller hand i hand med edsen och ska utredas för mina svårigheter
Under 2013 var det många pusselbitar som föll på plats och jag förstod äntligen varför jag är som jag är samt att jag hittade mig själv och vet nu vem jag är.  Fick också ytterligare en diagnos i november RLS ( RestLessLegs Syndrom). För mig innebär det sömnbrist pga av att det sprattlar och pirrar i benen precis när man ska lägga sig och man får inte bukt på det förrän man går upp och rör sig. Fick en medicin som heter Sifrol emot detta och jag kan ju säga att det har varit toppen! Det funkar verkligen och minskar på mina myrkryp i kroppen.
 
Min vardag är fortfarande väldigt svår för mig att hantera inte bara för mina fysiska problem utan för att jag tar åt mig för mycket om vad andra runt i kring inte förstår. Oftare och oftare får jag frågan: Vad är det med dig då? Handskydd på? har du slagits? Varför haltar du? nyss mådde du bra? Varför är du trött jämt? Den e väl inge tung?! när jag möter någon eller umgås med någon. Jag är så förbannat trött på människor som vägrar ta in det jag säger!
Sluta fråga varför, Du vet att jag är SJUK, räcker inte det!? Ifrågasätt aldrig min sjukdom, men undrar du något för att lära dig så glädjer det mig.
Jag har olika stöd och skydd för kroppen som jag helst ska använda varje dag, vilket jag undviker pga alla frågor om dessa. Du som vet att jag är sjuk förstår att jag måste använda de för att inte gå i ytterlägen med lederna,skydda mig samt för att lindra smärta.
Du som vet att jag är sjuk och vill förstå LÄS PÅ åtminstone, ni måste ju ändå förstå att det är så fruktansvärt tufft och svårt för mig att få alla dessa 
"dumma frågor". Ja, jag blir ledsen av att inte ens mina nära kan se mig.
Jag känner hela tiden att jag måste stå upp för mig själv och försvara mig, men samtidigt så ska det inte behöva vara så. Ibland känner jag mig ensam.
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Jonna

<3

2014-02-07 @ 21:06:56
URL: http://jonnawithk.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0